Oskola – lära sig läsa? Matte då?

I Teach your own – The John Holt Book of Homeschooling så berättar han om en skola där man gjort ett experiment, man hade låtit femteklassare lära förstaklassare att läsa. Det visade sig att eleverna som lärde sig läsa av de äldre eleverna lärde sig snabbare än sina jämnåriga som lärde sig av en utbildad lärare. Femteklassarna som lärde de yngre att läsa blev även dem bättre på att läsa. Genom projekt för att få upp antalet läskunniga i fattiga länder har man märkt att vem som helst som kan läsa själv, kan lära någon annan att läsa.

Jag har tänkt på det här med matte och att oskola. Jag har en tanke om att jag egentligen är bra på matte, alla mina mattelärare har sagt att jag kan och har fattat, men jag gör trots det dåligt ifrån mig på prov, blir frustrerad och ger lätt upp. Men egentligen så är matte nästan allt runt om oss och alla använder sig av matte dagligen och kan det, typ som ett extra språk. Man räknar hur mycket pengar man får in, hur mycket som kan läggas på vad, man går och handlar, väger frukt och grönt, räknar vad allt kommer kosta och hur mycket man kommer få tillbaka. När man bakar och lagar mat kan man följa recept eller experimentera sig fram med mått och så vidare.

Jag tror att det är ett bra sätt att lära sig matte, som ett självklart andra språk och senare i livet introduceras till siffror och formler på det sättet man lär sig matte i skolan, det fyrkantiga. Istället för att sitta vid ett bord och svara på frågan 100+400= ? så kan man vara ute och räkna att okej, den där vad-det-nu-kan-vara kostar 500, jag har 400 så jag behöver alltså 100 kr till för att kunna köpa den. Eller istället för att sitta och svara 30+5=35 så kan man räkna att okej, till det här receptet behöver jag 30 dadlar till botten och 5 dadlar till toppingen, alltså behöver jag 35 dadlar totalt. Förstår ni? Att läsa exempel i en mattebok om Anna och Erik som köper äpplen är inte riktigt samma sak, det försöker efterlikna ett mer ”naturligt” sätt att lära sig matte, att låta barnet se det i praktiken, men att läsa om Sten och Åke som barnet aldrig har träffat eller har någon som helst anknytning till är inte samma sak som att stå i köket med mamma, pappa, farmor och kusinerna och baka kakor, eller hur?

Eller leka utomhus, plocka stenar, pinnar, kottar, samla löv och som vuxen följa med och kanske ha en liten uppslagsbok med bilder som man kan titta i för att se vad något heter som barnet hittat. Eller om man vill göra en lek av det så kan man kanske kolla skogsskafferiet eller något och göra en lista över olika växter/örter/bär som behövs för att göra en ”bryggd” eller något som barnet ska samla in. Sen låta barnet dosera och koka lite bladsoppa och söla ner köket.

Jag tror att man för att förstå hur man kan lära sig matte om man oskolas måste definiera om begreppet matte för sig själv och tänka ”vad är matte? Vad använder jag det till?”

Annonser

Bebisar och matte

Läste precis den här artikeln om bebisar och matematik, minns att jag såg något på Discovery channel eller vad det kan ha varit i tonåren som tog upp mycket av det i länken, att bebisar kan se skillnad på antal och addera och subtrahera. Jag har haft det här i minnet och testat med John då och då, typ räknat hissknapparna och pekat på siffrorna och sedan pekat på siffrorna på hissdörrarna upp till vår på tredje våningen. Han tittar på mig intresserat och skrattar igenkännande. Så sorterar jag ibland hans klossar efter färg och form, räknar upp de jag har, tar bort några, räknar, lägger till och räknar, John sitter och observerar intensivt och skrattar till då och då.

(Men mest skratt lockas fram då mamsen frenetiskt kryper omkring i sängen runt John, gärna med några pauser för ”böh!” och ”kukku!”)