Massmord är väl lugnt?

Vill förtydliga att jag inte tänker begå massmord, men ibland fantiserar man ju. Som när man går in på FamiljeLiv (trots att jag lovat mig själv att inte göra det mer, eftersom människorna där är så otroligt borta i någon fantasivärld utan vett) och ser en tråd där folk stör sig på att bebisar/barn stirrar på dem, de stör sig alltså på riktigt på att små människor som är tio månader gamla (ja, människor, inte ”tandlösa, kladdiga, majsätande varelser” som någon sa) tittar på deras förmodligen vidriga ansikten. Bebisen lär sig om sin omgivning, bebisen förstår inte att du inte tillhör dess stam, att vi lever i en värld där vi förväntas vadå, hålla barnen hemma? Vrida deras huvudet med tvång bort? Försöka avleda?

Jag förstår inte, för att du är så obekväm i ditt skinn att du inte kan hantera att en liten bebis observerar dig och lär sig av dig, så vill du att jag ska göra vad? Min bebis har liksom en egen vilja och rätten att bestämma över sin egna kropp, jag kan försöka förklara för honom men jag tror inte han skulle förstå så mycket, helt ärligt. Nej, men juste vi lever ju i ett samhälle som dagligen förtrycker barn och som ska tvingas bli SJÄLVSTÄNDIGA, va är inte din femmånaders SJÄLVSTÄNDIG?! Vilken dålig mamma du är. Jag har sett era ”självständiga” ungar, de skrämmer skiten ur mig.

Så såg jag en tråd om en mamma med en bebis på tre månader och hon kände oro av olika anledningar över att åka till sina svärisar, fem timmar bort. Istället för att komma med konkreta råd (läste otroligt lite dock, för folk är som sagt dumma i huvudet på FL) som att bära barnet i sjal om hon är orolig för deras hund eller barnets sömn, att ja det kan vara jobbigt att åka bil långt men att det är lugnt att stanna bilen tusen gånger för att lyfta upp bebisen, att det är klart ingen ska kladda på bebisen om den inte vill sitta i deras famn, så började folk anklaga henne för att vilja hålla bebisen borta från sin släkt, att pappan kunde åka själv med barnet (bra, ta en ammande bebis ifrån sin primära anknytningsperson, verkligen, asbra, det lär han ju inte bli stressad av) och om hur lata mammor är nuförtiden som kan känna sig nyförlösta efter HELA tre månader, på min tid så var ungen hos barnvakt efter två veckor och jag var och dansade tango med pappan och hade egentid, eller vad de nu ville ha sagt. Så otroligt trött på folk som ska tjata om pappans/mammans rättigheter hit och dit, barnet då?! Har inte barnet rättigheter? Typ, rätten att inte känna enorm stress och ångest för att det tas ifrån sin mamma, rätten att inte börja sörja sin mamma för att hon borta i flera dagar, rätten att inte tvingas sitta i främlingars famnar.

Föräldraskap är liksom inte millimeterrättvisa, det handlar inte om ER, ni är en familj. Klart att pappan är viktig, klart att pappan kan få en fin relation till sitt barn från start, men man behöver inte ta ifrån amningen och mamman för det. Dessutom så får väl pappan och barnet en ännu bättre relation ifall pappan är lyhörd på barnets behov och lämnar över till mamman vid amningssignaler eller när barnet bara vill till mamma, istället för att tvångströsta tills barnet inser att det är lönlöst, ger upp och anpassar sig till den nya situationen, då kommer ju barnet att känna ”han vet jag behöver och ger mig det, vilken schysst pappa jag har, honom vill jag vara med”. Att man har olika roller de första åren handlar inte om föräldrarna, det handlar om barnets behov, det betyder inte att någon av er inte är viktig eller inte har rättigheter i föräldraskapet. Om vi tar John som exempel, när han ska sova på kvällen så vill han ha ”maompa” alltså mamma och pappa, men när  Johan kommer och lägger sig så vill han vara i min famn och ammas till sömns, han behandlar typ Johan som att han inte vore där kan man säga, men han vill ha Johan där ändå, går Johan så kryper han efter, hoppas min tanke gick fram.

Stökigt inlägg, så upprörd bara. Måste verkligen sluta gå in på FamiljeLiv. Andas, Milla, andas.

Amning den första tiden

Tänkte att det blev så mycket prylar i mitt förra inlägg som var relaterat till amning att jag kunde skriva ett inlägg om min amning den första tiden. Amningen funkade perfekt på förlossningen och BB, Johns tag var perfekt, allt såg bra ut och råmjölken rann till när han inte ens var ett dygn gammal. Sedan blev mina bröstvårtor så in i helvetes ömma, BM på BB sa att det var blåsor som är vanligt och på ena bröstvårtan blev det ett asvidrigt sår och jag vet inte om det var att vi somnade och John fick konstigt tag medan vi sov eller om blåsorna blev till sår. Tipset var i alla fall att smörja in med bröstmjölk och lufta, lufta, lufta. När jag läste att det för andra tog två månader före det slutade göra ont blev jag helt förskräckt och tappade hoppet, men de två månader (som det tog för mig med) kändes typ som en helg.

Den boken som jag önskar att jag hade läst under graviditeten var Marit Olanders Amning i Vardagen, några andra böcker om amning kan jag inte rekommendera då jag inte läst några, förutom ett häfte från WHO som huvudsakligen riktar sig till vårdpersonal och det var otroligt intressant läsning. Om du ska eller precis har börjat amma så är http://www.amningshjalpen.se/, http://amningsbloggen.blogspot.se och https://sagogrynet.wordpress.com/ dina bästa vänner, bekanta dig med dem. Så tar Allvis under sin föräldrautbildning (som jag varmt kan rekommendera) upp amning på en av träffarna, utbildningen är kostnadsfri för inskrivna, minns inte vad det kostar annars, kanske hundra-tvåhundra?

Prylar som jag hade/har användning för har varit amningsinlägg, uppsamlingskupor, amningsbh för att lägga inläggen och kuporna i, amningskudde och amningste, man behöver inte köpa Weledas för 80-något utan kan köpa ett norskt ammete för 40-något också som i alla fall finns på vår hälsokost, även fast jag personligen tyckt att Weledas är liiite godare. Mina bröst sympatiläcker fortfarande när utdrivningsreflexen sätter igång, lägger bara lite tryck mot bröstvårtan med handleden i någon minut så slutar det eller har på mig amningsbh. Speciella amningskläder är inte så nödvändiga och ibland (min personliga åsikt) störiga, men vet att vissa som är blyga med sin amning kan tycka det är skönt, men det funkar också att ha ett tight linne under en annan tröja, så drar man ner det och upp tröjan. De kläderna som funkat bäst för mig är skjortor och linnen/tröjor med djup urringning, i början så hade jag inget på mig och för att värma armarna så hade jag koftor som jag knäppte bakom ryggen så inget tyg skulle röra mina bröstvårtor då det gjorde sjukt ont. Vanlig BH kan också funka, men att tänka på är att ha en utan bygel så inga mjölkgångar kläms åt och skapar mjölkstockning och antar att det är lättare att amma om den i så fall inte är vadderad, spekulerar bara.

Vidare vill jag säga att amning är ett samspel och det kan ta lite tid att ”komma in” i det och bli helt bekväm. Varmt fotbad hjälpte mig slappna av i början när jag hade ont och så fick Johan laga otroligt, otroligt mycket mat åt mig. Amningscravings har för mig varit värre än mina cravings under graviditeten, är konstant sugen på choklad och frukt. Så skulle jag tipsa om att alltid, alltid ha vatten hos sig när man börjar amma och något att mumsa på. Var hungrig typ konstant i början och äter fortfarande större portioner än Johan som är 198 och har en rätt ordentlig aptit.

Något annat som hjälpte mig slappna av i början var om Johan satt och masserade mig och att sitta och titta på film på datorn. Jag bodde i soffan den första månaden, den första veckan kunde jag inte röra mig för att jag fortfarande hade problem med fogarna och jag vet att det inte rekommenderas som säker samsovning men jag och John sov ihop i soffan, jag på rygg och han på min mage med mina armar runt sig och jag som vaknade till var tionde minut för att se till att han låg kvar och andades. Blev väldigt lätt att veta när han ville ha tutte då, han rörde på sig, jag vaknade och ammade honom, var ganska skönt att leva så med så täta amningar som det var i början. Så mina tips är samsov, amma fritt så fort ungen öppnar munnen, stäng in dig hemma med barnet och gå omkring topless (besökare får ta det om de absolut måste komma dit, fick i alla fall mina göra), ha inga krav och måsten för dig själv, ät det du är sugen på, ha alltid massa vatten redo, mys hud mot hud med bebisen, ha en bok, film eller något på radion som du gillar till hands och ta emot städhjälp från människor som du är bekväm med att ha runt dig. Plus en förstående partner som har respekt för att du när ett annat liv med din kropp och som ställer upp med matlagning.

baby-cues

Bebisprylar

Har tänkt på det här med bebisprylar och vad man behöver och inte behöver. Att skaffa saker för sitt kommande barn är en helt naturlig vilja, att boa, men det behövs ju verkligen inte så mycket eller just de sakerna som barnbutikerna vill få en att tro. När jag var gravid så sökte jag efter listor och läste väl främst på FamiljeLiv vad folk hade funnit nödvändigt den första tiden, minns inte ens nu vad som fanns på listan men det mesta var nog överflödigt, sen fanns det saker som jag aldrig ens hade tänkt på som Johan fick springa och köpa den första veckan som jag märkte att jag behövde. Min poäng är alltså att det bästa är nog att avvakta tills man vet vilket barn man får och vad man kommer behöva, men man kan ju boa ändå och köpa sånt som man vet garanterat kommer behövas, som kläder. Att pyssla saker själv till bebisen tyckte jag var mysigt när jag var gravid.

Vi köpte otroligt lite till John före han föddes, utan har fått låna väldigt mycket/i stort sätt allt från Johans syster som fick tvillingar förut. Vi fick en enorm hög med kläder som knappt användes då jag och John mest satt nakna/halvnakna den första tiden och det ändå var för varmt där på sommaren för att ha kläder på honom. Vi får fortfarande låna kläder av dem då tvillingarna nu är tre och som tur fortsätter växa ur sina kläder. Det mesta är dock bomull, vilket betyder att jag byter kläder på John otroligt mycket eftersom han dreglar något otroligt, dregellapp täcker ju bara en viss del och eftersom de också är utav bomull så byts de ut rätt ofta. Han har ett underställ i ull som han fick av Johans syster nu i jul och det använder jag i princip hela tiden nu eftersom det håller värmen även fast det blir blött och håller överlag hans temperatur oavsett om han kryper omkring i vår kalla lägenhet eller sitter i sjalen (annars måste jag ta på honom varma byxor i lägenheten och svalare när han ska in i sjalen) utöver yllekläder så skulle jag väl säga tunna mössor, John hade så mycket hår när han föddes så det behövdes inte när det var så varmt.

Ska man ha en sjalbebis och det inte är sommar så är något varmt för fötterna bra, jag kör yllestrumpor på John och så knästrumpor i bomull över för att hålla yllestrumporna på plats, annars sparkar han av sig dem. En bärjacka är också bra, antingen en just för att bära barn annars har jag för mig att gravidjackor funkar, jag kör bara på Johans jacka, det funkar bra för oss. När bebisen är nyfödd skulle jag säga att bara ha i sjal hud mot hud och sen köra något över er båda som en skjorta eller kofta, Johans hoodies har funkat rätt bra för oss.

Före John föddes så köpte vi en begagnad vagn rätt billigt, en ny trikåsjal och en begagnad som var svalare. Vagnen har funkat väldigt bra att ha matvaror i medan jag haft John i sjalen och varit och handlat måste jag säga. Det jag märkte att jag behövde sen var en amningskudde, det var skönt, en örontermometer har varit skön att ha men jag känner direkt om John har feber så den har mest använts för att bekräfta och för att kolla vår egna temperatur. Johan fick också springa och köpa amningsnappar för att jag hade så ont, men nackdelen med dem är att barnet inte kan suga lika effektivt och komma åt alla mjölkgångarna så man kan då, som hände mig, få mjölkstockning. Var inte så trevligt med 41 graders feber och behöva vakna var 40:e minut.

Så sympatiläckte mina bröst något otroligt så det var mjölk över hela mig, soffan och allt så uppsamlingskupor och amningsinlägg köptes också, var väl mest saker till mig och min amning som behövdes, allt John behövde fanns liksom hos mig, förutom sjalen då, men det var väl också för att underlätta för mig. Tygblöjor skulle jag väl kunna föreslå. Har man bil eller ska åka bil så behövs ett babyskydd, men det säger väl sig självt. Kanske en kudde för att byta blöja men helt ärligt behövs det inte, de flesta blöjbyten skedde i sängen, bara lägga ner en handduk om man är orolig för olyckor. Filtar har vi haft användning för och jag som inte alls förstod napp när jag var gravid köpte en när John mellan amningar sög sönder mina fingrar i början, men den köpte vi inte förrän han var en månad gammal och jag rekommenderar generellt fri amning men det kan vara skönt om man ammar fritt men ungen ändå vill ha något i munnen när tutte inte duger.

Badbalja behövdes inte förrän en bit in, i början så punkttvättade vi med tvättlappar där han var smutsig som min BM hade rekommenderat, juste där! Tvättlappar i tyg, jag sydde under graviditeten tvättlappar av klippta handdukar, annars har ImseVimse några gosiga som jag gillar. Bebisar har ju fosterfett som skyddar huden så det är bra att inte tvätta de för mycket och någon speciell babyolja behövs inte, räcker med vanlig rapsolja som är huvudingrediensen i babyolja, de slänger i lite annan olja (?) för att, vad jag antar, kunna kalla det babyolja. Ett babynest kanske att ha i sängen när man sover tillsammans? Vi hade inget men vet att vissa haft användning för det, vi hade en spjälsäng fastknuten till vår säng med ena långsidan borttagen, men det blev bara katten som sov där ändå.

Det här är alltså vad jag haft användning för, man märker vad som behövs när bebisen kommer, för det mesta behöver man bara sin kropp, speciellt om man EC:ar, då kan man prova att köra helt blöjfritt från start, hade John utan blöja för det mesta i början, blev ju kiss och bajs varstans men jag lärde mig hans signaler rätt bra då. Just ja, ett paraply eller något kan vara skönt för både regn och sol om man bär.

Gamla bilder

John evald och äiti

När min dator gick sönder lämnade jag den hos en bekant för att föra över allt som var på den till min externa hårddisk, så jag har suttit och tittat igenom alla Johns första bilder och hittade bland andra den här, såhär levde vi hans första månader, hud mot hud hemma i soffan och sängen. ❤

Sedan åkte vi upp till Öjung där jag utav filtar gjorde ett enormt babynest som vi båda kunde ligga i, hur mysigt som helst. Skulle nästan vilja göra ett igen här hemma till mig själv men Evald skulle troligen riva det på tre sekunder, min lilla griskorv.