Aversion

Jag är i gravid igen, i vecka 18 nu och en sak som jag inte alls var beredd på och som jag tycker det finns väldigt lite information om på svenska är den totala motviljan till amning som man kan känna. Det som jag hittat på svenska beskriver att man kan känna ett ”obehag” när man ammar det äldre barnet under graviditet, men beskrivningarna jag hittat på engelska har varit betydligt mer korrekta, de som beskrivit det som att man vill slita ut håret på sig, springa ner för gatan och skrika, om mammor som legat och bitit sig i handen medan ånga kommit ut ur öronen. Jag har alltså upplevt extrem motvilja till att amma, värst är det på kvällarna, nätterna och när jag är nyvaken. I vissa perioder  har det varit lugnare, i andra värre. Det har uppstått en hel uppsjö av känslor och jag har märkt att det är värre under vissa förutsättningar.

Till exempel så är det mycket jobbigare ifall jag inte är helt mätt, ifall jag är törstig och ifall jag är trött, stressad eller redan irriterad på något. Vissa restriktioner har uppstått och det har för det mesta funkat ganska bra, ibland har det inte funkat alls för John och så ledsen som han blir då har jag aldrig sett honom, jag har ingen riktigt bra strategi för att hantera det utan har helt enkelt lossat honom, tagit några andetag och försökt igen, ibland om och om igen. Brukar distrahera  mig med telefonen och sitta och surfa. Det är så restriktionerna överhuvudtaget har yttrat sig, att jag lossat taget (med ett finger i mungipan på honom), har han varit lugn med det så har jag låtit det vara så och kramat om honom, har han blivit ledsen har jag försökt igen. Antingen så har jag lyckats bita ihop eller så har han tillslut själv tappat intresset, så över tiden har det lett till att jag knappt ammar alls på nätterna längre och att det går längre mellan amningstillfällena nu än tidigare.

Varför har jag då inte försökt vänja av honom, kanske någon frågar sig? Jo, för att jag inte ammar för min skull och han helt enkelt inte alls är redo för det och för att jag ser fördelar med syskonamning som jag tycker är viktiga för att få en smidigare start på syskonrelationen, för allas skull. Inte bara att jag läst om fördelarna med syskonamning men för att jag sett det hos andras barn, vilken skillnad det kan göra. Det här var inte en planerad graviditet och det var ju verkligen inte Johns val att bli storebror, så jag känner att helt avsluta amningen är att kräva lite mycket av honom, där han är i sin utveckling och av vad jag vet att han kan förstå och hantera. Av reaktionerna som han fått när jag försökt att helt säga nej när han verkligen velat så kan jag även säga att jag verkligen inte har den orken att hantera det just nu, det är nästan värre än irritationen som jag kan känna av att amma.

Jag försöker se det här som den perfekta övningen inför förlossningen, att lära mig hantera dessa känslor på ett konstruktivt sätt istället för att gå in i dem. För jag märker att så fort jag tänker tanken ”jag vill inte” så blir det värre, jag verkligen triggar igång mig själv och jag har nu börjat försöka att vända dessa tankemönster, en mamma skrev att för henne var det viktigt att erkänna hur hon kände, men för mig blir mina erkännanden mer självömkan och en förvärring av känslorna. Utöver det så ser jag till att dricka vatten före, så jag inte ska vara törstig, försöka se till att aldrig bli så hungrig att hungern triggar igång känslorna och sover när John sover för att vara utvilad. Än så länge kommer det dock fortfarande ånga ur öronen på mig. Min självdisciplin är inte tipp topp, men det ska nog gå bra det här med, envishet har jag i alla fall för att täcka upp där disciplinen vacklar.

Jag har försökt med det som jag  läst vissa göra, säga att brösten är trötta nu och behöver vila, men jag kan inte riktigt förmå mig till det, det känns oärligt på något sätt, han verkar kunna hantera att JAG inte vill, det är när HAN VILL som han inte kan hantera, så jag har helt enkelt inte sagt så mycket utan bara lossat, vi testar oss liksom fram till en balans som känns okej för oss båda och eftersom att jag är den vuxna så får ju jag offra mest, för att jag helt enkelt är den som är mest känslomässigt mogen för att göra det. En gång sa jag ”nu orkar jag inte mer, men jag kan klappa dig på rumpan istället” och då slutade han upp mitt i sin klagan och vände sig om, för det är ju också ganska mysigt. Jag har på inget sätt märkt att han bryr sig särskilt om ifall jag tycker det är jobbigt, det verkar han helt ärligt skita fullständigt i, amningen verkar för honom mer vara något mellan honom och brösten. Men snart så har ju halva graviditeten gått och eftersom John föddes i vecka 38+6 så kanske den här tittar ut lite tidigare också, så då har jag ju redan orkat ganska mycket, lite mer orkar jag nog.

Mellanmål

Jag läste en artikel som handlade om rekommendationen att barn under sex inte bör ges riskakor, pga den höga halten av arsenik. En barndietist skulle ge råd kring hälsosamma alternativ istället för riskakor som mellanmål. Hennes spontana förslag var ägg, banan och en macka med en skiva ost eller leverpastej. Ägg och banan har jag väl inga direkta invändningar till (förutsatt att det är eko ;)), men när det gäller leverpastej så bör man se över innehållsförteckningen (om man inte gör sin egna och vet precis vad det innehåller) då många (har inte kollat alla) innehåller socker, salt samt E250.

E250 kallas även för Natriumnitrit och finns i nästan alla köttprodukter (utom KRAV-märkt) och är ett konserveringsmedel som hämmar tillväxten av bakterien Clostridium botulinum samt ändrar smaken på köttet och gör att det behåller sin rosa färg. Utöver dess bakteriehämmande egenskaper så diskuteras det även kring att Natriumnitrit skulle kunna vara cancerogen, vilket är varför den inte tillåts av KRAV-märkningen.

För ett supergott alternativ till glutenbröd (som jag ju anser vara gift för den mänskliga kroppen) skulle jag föreslå dessa glutenfria frallor som verkligen smakar som vilket bröd som helst, jag byter ut rismjölet mot havremjöl (havregryn som jag maler med stavmixer till mjöl). Vad gäller pålägg så finns det ju mer kreativa alternativ än ost och leverpastej.

Moder Millas påläggsalternativ:
Kokosolja (bra hjärnmat) och kanel
Avokado (även det bra hjärnmat, öppna upp en bit av skalet, ta det du behöver och ställ in i kylen)
Röror av olika slag (bönor, linser, grönsaksröror etc)
Mosad banan (tillsammans med kokosolja gör det en av Johns favoriter)
Gröna blad
Tomat
Gurka
Groddar

Saknar man riskakorna så finns det bovetekex (som dock är dyrare) och dessa pålägg passar utmärkt på dem med, framförallt en kombo av kokosolja, banan och kanel.

Andra förslag på mellanmål:
Frukt och grönsaksstavar, eventuellt med lite nötsmör eller hummus till (bara fantasin sätter gränserna här)
Fröknäcke med valfritt pålägg
Gröna smoothies
Bananglass (fryst banan körd i mixer, vi gillar att även ha i lite av garants rosa kokosmjölk)
Frukt
Grönsaker (John blir helt till sig när han ser en morot komma fram)
Kikärtor
Hemmagjorda sesamkex
Nötter

Fejs fullt med mat

Jag och John satt på golvet i köket och delade en tallrik middag, rotmos på sötpotatis, palsternacka, morot och potatis och bönbiffar. Mot slutet av måltiden var John inte så intresserad så jag satte mig på huk med tallriken i handen/mot knäna (efter att han trampat i maten medan han gick runt), så kommer han, den lilla grisen, han älskade rotmoset men hade lite problem med konsistensen mot händerna, så nu när tallriken var i en sån bra höjd passade han på att köra ner ansiktet i moset. Först var han lite för ivrig, så hela ansiktet hamnade i, men så förstod han och satt och slickade i sig mos.

När jag stod och lagade maten så hade jag gått ut ur köket för att hämta något, kom tillbaka och såg att säcken med kattmat stod vid dörren, undrade först varför den var där men kom snabbt på att, John, han har släpat närmare 3 kg kattmat ett par meter eller tre och sen lämnat den där. Är inte längre förvånad över hans styrka, inte efter att jag såg honom dra ut skäggstrån på Johan med hårsäckar och allt. På tal om kattmat, vad fanns i Johns bajs idag? Jo, de två nävarna kattmat han åt häromdagen, bytte ut kattens mat mot ett glutenfritt för hennes skull, allt är ekologiskt och frigående höns och närfångad fisk, så jag bryr mig inte så mycket längre de gånger jag av någon anledning ställt ner maten och glömt ta upp den. John gillar att ta en näve och sen gå runt med det i munnen tills det löst upp sig, då sväljer han.

Hade väl inte så mycket mer att säga, vi har en heliumballong vid vårt tak. Johan kom hem med den från jobbet förut, runt alla hjärtans dag antar jag eftersom den är röd och hjärtformad, så lyckades John slita loss snöret från den så den har fått bo uppe i taket, börjar se lite skruttig ut nu dock, men ganska trevlig att ha däruppe ändå, förutom på natten. Jag har en rädsla för monster som ska sitta i taket efter att jag såg ett avsnitt av Buffy när jag var runt tretton mitt i natten, så om jag vaknar på natten och ser den mörka klumpen i taket får jag en liten hjärtattack i några sekunder.

Kan själv, Del femtusen

John har bestämt sig för att det är dags att börja äta med sked, han har tidigare stoppat skeden i munnen när jag ”laddat” den med mat eller bara när han suttit och hållit i den medan han ätit, det svåra har varit att få på mat på den, han har övat länge. Jag har gett sked till maten även om jag vet att han kommer äta med händerna, för att en dag kommer han plocka upp skeden och äta med den, har jag tänkt. Han satt idag och skulle äta lite frukostgröt, så märkte jag att han försökte ta gröt med skeden (för någon barnkritisk människa såg det nog mest ut som att han satt och ”petade i maten”) och bestämde mig för att visa ännu en gång hur man fyller skeden, den här gången hajade han till, log och fick sig en sked mat. Har ju hänt ett par gånger tidigare att han fått mat på den, men nu satt han och fick flera stycken på raken! Sen tröttnade han och åt med händerna.

Samma vid middagen, gjorde en tomatsås med linser, kikärtor och lite andra bönor, han började äta med skeden och åt sen resten med händerna. Han såg så sofistikerad ut, haha ens standard sänks när man får barn, okej? Han har börjat äta rätt ordentliga mängder dessutom (så kul det där, tänker inte riktigt på hur mycket han äter, men hajar till när han fått i sig en del) och golvet är inte lika skitigt efter maten längre! Prisa BLW.

Så blev jag helt amazed idag, jag har inte direkt försökt borsta Johns tänder (såg en till liten fjuttis, en huggtand upptill som är på väg ut!!) utan bara gett honom tandborsten, låtit honom borsta våra tänder och så vidare, men så idag kände jag att jag ville ta de lite mer än han kan efter att han fått borsta själv och han lät mig! Han satt där och var John, hakan fram lite, axlarna bakåt och satt helt stilla på min höft med öppen mun medan jag borstade, gjorde små ljudeffekter också så tyckte han det var kul. Allt går smidigt med ljudeffekter, klä på? Ljudeffekter. Byta blöja? Ljudeffekter.

Johns senaste favoriter är morotsjuice och gurkvatten, vatten bara allmänt är det bästa han vet efter tutte. Alla tre är så goda att man måste köra en liten dans och göra ett ljud som betyder att något är gott som jag inte har någon aning om hur jag ska stava, tror typ inte att det svenska alfabetet kan stava det ljudet.

Nu ser man inte så mycket, men vårt golv har ALDRIG sett ut så efter en måltid, har sett ut som en krigszon tidigare.

_DSC0042