Barfota 

När vi kom upp från tvättstugan till innergården så tog jag in hur fint väder det var och tog av John och mig skorna, så gick vi på gräset och det var så skönt! Solen värmde i nacken och John sparkade boll med Johan. Förstår verkligen vad folk menar när de säger att de känner en energi eller kontakt genom marken, kändes typ…hemma. På något sätt. Ser fram emot sommardagar när John får springa naken på gräset, tror han längtar efter det också, utan att veta det. 

Jag har nog aldrig reflekterar över att vara barfota förut, mer än att jag alltid gillat det och känt mig fri på något sätt av att springa barfota i skogen. Barfota på asfalt gillar jag inte alls, dock. Känns dessutom som att man skulle komma i kontakt med en del otrevligheter i asfalten? Jag vet inte. Känner mer än någonsin nu hur min kropp skriker efter landet, skogen, det är där jag mår bäst, drömmen om innerstadslivet var bara en illusion, någon annans dröm, en klump med normer som präntades in som idealet.

Det som jag tyckte var så jobbigt med att bo ute på landet för, vad blir det nu, tre år sedan, att vara isolerad, inte kunna ha utekvällar med kompisar för att sista tåget till sista bussen gick elva, känns nu som fördelar. Det är ändå en destruktiv livstil, jag vill leva konstruktivt. Skapa, känna jorden i mina händer och odla min egen mat, inga bilar som konstant finns där som ett hot, bara min familj och ett sammanhang. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s