Kemisamhället

Var nere vid byteshyllan (kan verkligen inte få nog av den) och såg boken Den flamsäkra katten – om kemisamhället, hälsan och miljön. Efter allt som jag läst de senaste åren som handlar om vad som är farligt för oss så känns det nu som att min hjärna håller på att explodera och som att all kunskap kommer rinna ut genom öronen på mig. Jag har tagit ett sakta tempo när det gäller att rensa ut hemmet på giftiga saker, speciellt svårt när folk vill köpa saker till John hela tiden, men nu (efter att bara ha läst tjugo sidor) så vill jag rensa ut hemmet direkt.

För de släktingar/nära vänner som eventuellt läser och som jag inte redan sagt det till:
1, Inga plastsaker till John, överhuvudtaget, alls, nada. Tack.
2, Trä är lugnt men allra helst med icke-giftig färg/behandling.
3, Secondhand-kläder eller ekologiska. Ingen superwash ull.
4, Inget socker, inget gluten och ingen komjölk.

Jag förstår och uppskattar omtanken, men jag vill inte ha mer gift i mitt lilla, lilla hem. Om det blir för krångligt så behöver John inga saker alls, tycker redan det blivit för mycket och vill ha minimalt med leksaker till honom. Majoriteten används ändå inte utan ligger bara och skräpar. Kluriga leksaker verkar han gilla, som sorteringslådan. Alternativ till leksaker kanske skulle vara ett brev till honom?
Skriv ett brev som vi kan läsa för honom och spara tills han blir äldre, eller något. Eller som sagt, inget alls. Det är helt lugnt för vår del. Frukt gillar han, kanske ett ekologiskt äpple? Eller en blomma som ni plockat själva?

Tog precis en liten paus för att ta på sovande John en blöja, hans kroppsform är så himla rolig alltså, han ser ut som en stereotypisk gammaldags tyngdlyftare. Tjock-fit, stort bröst, smal midja när han ligger ner. Knubbiga muskelben.

Han ser så rolig ut när han ska gå, som en liten fullgubbe som helt plötsligt börjar gå åt sidan, sen återfår kontrollen och tar sina små ostadiga steg framåt. Jag hade en bild av att när barn börjar gå så börjar de bara gå, men efter att ha sett John stå upp och samla mod i flera månader nu, sen ta små enstaka halvsteg, för att nu börjat kunna gå någon meter så förstår jag att det kan gå till rätt olika. Trodde det typ helt handlade om styrka, men ser ju på John att det krävs mod också, verkar vara skitläskigt att ta det första steget. Yes, nu började det här ju handla om något helt annat, sån är jag. Deal with it.

Förresten, Johns motivation till att gå? Den har oftast varit ilska, typ att han står upp och ser mig/Johan med något han vill ha (oftast något ätbart) och har då skrikit till och börjat ta några steg mot oss. Sån är han, min ilskna, hetlevrade, envisa, underbara stora lilla bebis.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s