Utrymme

När jag var gravid så fick jag ofta höra att vi nu kommer behöva flytta till något större, eftersom vi bor i en etta på 37 kvadrat. Jag drogs helt in i det och hade ångest över att vi bodde så litet, hur skulle vi ha råd med större? Usch vad jag var trött på att flytta och tänk om vi inte hittade något? Sedan när vi fick vår son och märkte att det var rätt lugnt att bo på den här ytan, så fick jag istället höra att vi skulle behöva flytta till något större när han började bli rörlig, nu förstår jag att all oro var helt i onödan. John blev rörlig och våra 37 kvadrat utdelade över ett rum, en stor hall, ett rätt stort kök och två walk in garderober är ganska mycket yta för en liten bebis.

När vi åkte upp till Johans föräldrars fritidshus i julas så kom hans mamma fram till mig och frågade glatt om jag märkte att John var glad över att ha så mycket yta att röra sig på, min första tanke var ”han är väl inte en hund heller” och så funderade jag och nä, jag hade inte märkt någon skillnad alls på John. Enda skillnaden var att han inte lika snabbt kunde komma efter mig ifall jag skulle hämta eller göra något i ett annat rum, vilket gjorde att han kunde bli ledsen när jag försvann. Han vill ju ändå vara där jag och Johan är, vi har inga planer på att sluta samsova snart (och även om vi av någon anledning skulle göra det så skulle jag inte få för mig att stoppa John i ett annat rum) och nu känner jag att vi lätt skulle kunna bo här tills John blir typ sju år gammal.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s