Socialiseringsmyten

Johan berättade nyss för mig att han hade berättat för en kollega på skolan om våra planer att inte ha John i förskola, varpå hon då undrat över hur han då ska lära sig att umgås med folk i grupp. Johan svarade att alla ungarna där på skolan har fått gå i förskola men trots det inte vet hur man ska bete sig, min spontana reaktion var mer ”genom att umgås med folk i grupp?” förstår inte hur ingen förskola/skola = isolering. Menar den här kollegan förresten att folk i jägare-samlare samhällen inte vet hur man umgås med varandra eller, för att deras ungar inte får gå i förskola? Vidare undrar jag hur en hel förskolegrupp/skolklass ska lära sig sociala koder genom att umgås med ungar i samma ålder och några enstaka vuxna? Är det inte mer logiskt att barn lär sig sociala koder genom att följa med sin förälder ut i det riktiga livet (ålderssegregerade byggnader klassar inte jag som en spegling av den riktiga världen) och få se och delta i möten med människor av olika åldrar, ursprung etc?

Människan är en social varelse, människan vill i grund och botten fungera tillsammans med andra människor, John är social, han vill få kontakt med omvärlden. Så om vi bara är ute i världen, träffar andra som oskolar, går på olika aktiviteter och lever ett normalt liv liksom så ser jag helt ärligt inga problem. Om folk vill ha sina ungar i förskola, fine, ha det, men kan ni inte snälla sluta låtsas som att det är för barnens skull? Barn är i förskola (förvaras) så att föräldrarna ska kunna arbeta, sen om de faktiskt kan få ut något av det medan de måste vara där, öhm, ja det är väl bra? Eller självklart, men jag tror inte att det barn får med sig (läs: är tänkt att få med sig) är något som är helt omöjligt för barnet att få tillsammans med sina föräldrar, däremot tror jag att mycket negativt följer med för barn på förskolor.

Min pappa berättade idag någon anekdot för Johan om vår barndom, då sa han att jag alltid var så jävlig att klä på på morgonen när vi skulle till förskola eller skolan, det är ju klart jag var! Jag ville ju vara med honom, jag älskade att få vara med pappa på jobbet. Se samspelet mellan honom och hans kollegor, få hjälpa till med att skiva champinjoner eller panera fisken, sitta och blanda glass med läsk. Jag minns inte ett skit från skolan, förutom alla trauman och rasterna, men jag minns alla dagar som pappa lärde mig något så klart och med sån kärlek, som hur man skär grönsaker, panerar fisk, gör en hemmagjord träningsvikt, spelar tennis och rotar i soprum i mörkret efter hela och fräscha möbler som folk slängt, varför är det här mindre värda saker att ha med sig i sitt liv än memorerade svar på ett prov som jag inte minns? Blir man verkligen förberedd på ”det riktiga livet” av att sitta i en byggnad med folk från samma socioekonomiska bakgrund, i samma ålder, i flera timmar och snudda vid ämnen som någon har bestämt sig för att du ska kunna?

Ja, om du vill förbereda ditt barn för ett liv av att göra som han blir tillsagd, bara för att han blir tillsagd, att lära sig något för att någon har bestämt att han ska kunna det, men vet ni vad? Jag vill inte att John ska lära sig att ställa sig i ledet, jag vill uppmuntra John till att tänka själv, tänka kritiskt, inte tänka rätt. Jag vill att John ska ha kvar sin lust till att lära sig, det han vill lära sig, när han vill lära sig det. Jag tror att man lär sig om livet genom att leva det, göra misstag, göra om, göra fel och göra rätt. Livet är inte inne i ett klassrum, livet är ute i världen och det är världen som kommer vara min sons klassrum, inte ett klassrum som kommer vara hela hans värld, där han antingen kan misslyckas eller lyckas.

Som Wern Palmius säger om skolan, den sorterar barnen från start, de som kommer lyckas och de som inte kommer det, jag tänker inte kategorisera min son, han ska få vara. Han ska inte förberedas för att vara en slav åt staten, han ska få leva, leva som han vill, på hans villkor och bli den han vill bli, från början och inte när han blir vuxen och hoppat genom tillräckligt många ringar för att ”förtjäna” det. Han förtjänar det bara genom att finnas.

För vidare information rekommenderar jag:

10 ways World-schooling Has Ruined My Childhood

I’m Unschooled, Yes I Can Write

Palmius om skolans dolda mål

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s