Min själ ser din

Idag har varit en seg dag. John vaknade någon gång runt halv nio tror jag, men jag orkade inte riktigt gå upp och slumrade lite med ett öga öppet medan John tröttnade på att vara i sängen med mig och gick upp och började leka. Efter kanske tio minuter – en kvart kommer jag på att jag lämnade en bok framme när jag gick och la mig och flyger upp ur sängen för att John är en liten bokmördare som river ut och ÄTER UPP sidor om han får chansen. John som då satt med sina klossar tittade lite förvånat på mig som flög upp ur sängen så stressat. Så var vi nere i grovsoprummet och skulle slänga lite saker, då såg jag att någon lämnat lite fina krukor i återvinningshyllan, tog några färgglada och en mönstrad som jag gillade, jag velat köpa krukor och börja ha växter här hemma igen, helt kalt just nu.

Så såg jag också att någon hade slängt en sån flätad pall/låda med ett lock, perfekt för oss som är i desperat behov av förvaring, så ett litet glasbord också i korg som passade perfekt bredvid toaletten, så nu har vi äntligen en plats för alla Johans tusen böcker som ska vara inne på toaletten och våra toapappersrullar. Båda sakerna var slängda för att ena handtaget var trasigt, på pallen så går det väldigt lätt att få bort handtagen helt (eller kanske till och med ersätta) och om Johan stör sig på att bordet är osymmetriskt så är det bara att knäcka av det kvarvarande handtaget.

Senare på kvällen så skulle jag yoga lite för första gången sen några dagar före John föddes. Först låg jag på mattan på rygg, blundade och skulle göra fullständig andning. Då kryper en frustande, lycklig bebis fram till mig, lägger sina små bebishänder mot mitt ansikte och ger mig mun mot mun-metoden. Hans vidöppna mun täckte min näsa och min mun medan han sa ”aaaaaah”. Så ställde jag mig katten och höll på att rotera höfterna, det tyckte John var sjuuukt kul, så satte jag mig upp och bugade för honom och sa namaste (min själ ser din) och då bröt han ut i asgarv.

Sedan skulle jag göra en rörelse från gravidyogan som jag inte vet namnet på, man står upp, korsar händerna framför magen och lyfter de sakta uppåt och formar ett y och står så ett stund, medan jag gjorde det så stod John bredvid mig, med sina små bebisben lätt böjda, den mest seriösa minen och höll sina armar uppe i luften med handflatorna upp. Så himla söt alltså, min lilla yogabebis. ❤

Pants

Sydde ett par byxor till John häromdagen av en gammal tröja som Johan fick av sin mamma när han var typ tolv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s