Faderskap och försäkringskassan

Igår var jag och Johan hos familjerätten och skrev på papper om faderskap, lite sådär tre månader sent. När John föddes så fick vi hem papper om att fylla i hans namn och båda vi skrev på som vårdnadshavare och när vi senare inte blivit kontaktade av någon myndighet angående faderskap så antog vi att det blev löst när vi skrev på hans namnpapper, som de nyblivna föräldrarna som vi är. Men sen ringde en kvinna från försäkringskassan och sa att faderskapet inte är fastställt och att vi inte kan få föräldrapenningen som Johan har väntat på för sin pappaledighet från början av juni före det skett. Så då fick vi ringa runt och fick en tid. Så efter vi var där igår så tog vi en kopia på intyget och gick direkt till försäkringskassan för att lämna in det, sagt och gjort och hon som tog emot det sa att vår handläggare skulle få det dagen efter.

Imorse så bad jag Johan ringa försäkringskassan för att fråga hur det går och då får vi veta att han då räknas som pappa från igår och alltså inte bara kan få pengarna för den pappaledigheten som han anmält och tagit ut från juni bara sådär, utan då måste jag avstå dagar till honom för att han ska kunna göra det. Vilket kan låta lätt, men det är inte så lätt när försäkringskassan har en hemsida som suger getpung och gör mig galen. Jag loggade in (efter många om och men eftersom jag var tvungen att installera bankID på Johans dator då min gått sönder), klickar på avstå dagar och då ska ett pdf-dokument öppnas. Då påstår försäkringskassans hemsida att vi behöver uppdatera adobe reader, så jag går och hämtar hem den senaste versionen, men får se meddelandet att den redan är installerad! Försöker några gånger till utan framgång och ringer till slut försäkringskassan och får svaret att jag då måste antingen skriva ut blanketten eller få den hemskickad.

Så jag valde alternativ tre, vi gick hela familjen ner till försäkringskassans servicekontor för att få blanketten och skicka in den direkt. Frågade där ifall jag kunde logga in på mina sidor, vilket hon sa att jag kunde om jag hade mobilt bankID, toppen! Men vänta, nää, de har inte trådlöst nät och jag har ingen surf kvar på min telefon, så det gick ju inte. Då var det bara att fylla i och skriva ut blanketten och lägga i deras brevlåda där, så får vi hoppas att det löser sig till nästa vecka så vi slipper tigga pengar. Blir alltid lika förvånad över att den hjälpen/informationen man får från försäkringskassan är helt beroende av vem man pratar med.

När Johan pratade med sin handläggare förresten om det om att säga upp dagar, så sa hon ”ja, jag sa ju det”, nä, det gjorde du inte och faderskapet är helt irrelevant i så fall, jag hade bara behövt avsäga dagarna. John sov i sjalen hos sin pappa under hela promenaden dit, när vi var där och på vägen tillbaka. Helt ovetande om hur arg hans mamma var över att ordet service inte betyder ett piss för någon i servicebranschen längre.

Angående faderskapet så påstod hon som vi pratade med att de försökt kontakta oss, men eftersom vi varken fått telefonsamtal, brev eller mejl så kan jag bara anta att de satt och skickade röksignaler eller med telepati försökte nå oss.

Annonser

Min förlossning

Tänkte skriva min förlossningsberättelse, dels för att jag själv älskade att läsa om andras förlossningar när jag var gravid och dels för att jag älskar att gå igenom det om och om och om igen. Ifall omvärlden skulle tillåta det, så skulle jag babbla om min förlossning hela dagarna.

Det hela började den 24e april. Det var en torsdag och jag skulle den dagen få hjälp av min syster med att bära saker till Stadsmissionen och sen skulle vi till Clas Ohlson så jag kunde köpa batterier till kameran inför den kommande förlossningen. Dock så blev det inget, då min syster hade en deadline och skrivarhaveri. Jag var då gravid i vecka 38+5 och hade ingen tanke på att jag dagen efter skulle ha en son i världen. När jag tänker tillbaka så hade jag ganska mycket kraftiga förvärkar några veckor före och jag hade varit så sjukt trött, kan inte gå upp ur sängen-trött.

Vissa förvärkar misstänkte jag att det var förvärkar och andra märkte jag bara att ”något var annorlunda”. Kopplade aldrig min magont till det. Så medveten var jag. Hur som helst så bestämde jag mig för att ta en tupplur runt två tiden där eftersom det inte verkade bli något med min syster. 16:15 vaknar jag från min djupa lur av att jag måste kissa.

När jag ställer mig upp så känner jag något som känns som en massiv flytning och börjar vagga i rask takt mot badrummet då jag var orolig för att det skulle vara blod. Hinner till hallen precis utanför badrumsdörren och så säger det splash, vattenavgång á la Hollywood film, sådär som jag var övertygad om att det inte skulle ske, för det är ju bara en av tio förlossningar som startar så, min kommer ju bli utdragen och seg. Så jag ringer min sambo som just då satt på tunnelbanan på väg mot en kompis från jobbet.

  • Hej, snälla kom hem. Mitt vatten gick precis.

-Okej, avbrutet av mig som fortsatte:

-Måste ringa förlossningen nu, hej då.

Så började jag gå mot badrummet, slet loss några handdukar som hängde på krokarna på dörren, slängde de på golvet, slet av mig mina dyngsura leggins och trosor och slängde på golvet, vaggade mot vardagsrummet fick panik för att det bara fortsatte forsa, vaggade över till byrån med handdukarna och la över hela lägenheten där jag gått och tog en handduk som jag kunde sitta på på sängen medan jag ringde förlossningen.

Hon som jag pratade med ställde lugnt frågor medan jag höll lugn ton men inombords bara ville gråta av panik. Så sa hon att det inte var bråttom att komma in, men att jag ändå skulle komma på kontroll. Hon sa att jag skulle äta något och vila och sen komma när jag kände för det, hade vid det här laget inga värkar. Min sambo kommer hem, aningens panikslagen och frågar bestämt; vad ska jag göra? Så jag skickar ut honom för att köpa mat och grät över att vi inte hade batterier till kameran.

-Men jag köper vanliga!

-Men de laddar ur direkt…

-Jag köper massor!!

Så kom han hem med kyckling och en stor förpackning med engångsbatterier. Som dog efter en bild. Så han ringde sina föräldrar istället och frågade om vi kunde låna deras bil och kamera. Vilket gick utmärkt, vi bestämde att de skulle komma över runt 18 för att slippa bilköer, så skulle vi åka på kontrollen då. Under tiden försökte jag äta, var lite svårt för att jag var så exalterad, ringde mina systrar och SMS:ade med alla jag kom att tänka på.

På kontroll var allt normalt och bra, så de beslutade att skicka hem mig för att invänta värkar och jag passade på att sno med mig de enorma bindorna eftersom jag redan hade gått igenom hela förpackningen med nattbindor avsedd för avslaget EFTER förlossningen. Tji fick jag. På vägen hem så började mina värkar lite smått, vi körde förbi Subway för att köpa lite att äta och satt sen och väntade. Väntade på att jag skulle få mer ont. Så började värkarna komma mer och mer.

Jag ringde förlossningen vid kanske tolv-tiden då värkarna kom med tre minuters mellanrum, vilket jag hört är då man ska ringa in. Men hon sa att det inte spelade roll, utan att jag ska gå på efter hur ont jag har. Hon frågade om hur ont jag hade på en skala från 1 till 10, varpå jag svarar att jag inte är så bra på skalor, men skitont? Vi bestämde oss för att avvakta. Så ringde jag igen när det kom lite blod, vilket jag visste var normalt men kände att jag ville höra av mig till förlossningen ändå.

Hon sa att jag kunde få komma in och sitta i sofforna och vänta om jag ville medan de städade rummen (lite smått irriterad på den hysteriska förstföderskan som nu ringt tre-fyra gånger). Jag avböjde och tänkte att jag väl bara var mesig som inte kunde hantera smärtan på ett bra sätt. Värkarna blev nu starkare och starkare, kom med tre minuter emellan och höll i sig två minuter. Jag försökte först med fullständig andning från yogan, men det blev bara värre och jag ville krypa ut ur mitt skinn och ångrade mig, ville inte mer. Så då provade jag psykisk andning istället, som jag hatat under själva yogan, men som var helt underbar nu.

Jag gick in i något djupt meditativt tillstånd med psykisk andning, där jag kände smärtan, men kunde hantera den. Jag bara observerade den, fäste mig inte vid den eller gick in i den, för om jag gjorde det ville jag dö. Så la jag och Johan oss i sängen, klockade värkar och vilade. Sen somnade Johan och jag låg och andades. Tillslut så kunde jag sova mellan värkarna, men de höll i sig så länge så det kändes som att de bara avlöste varandra.

Halv fem så väcker jag Johan och säger att jag vill åka in.

  • Vadå nu nu nu? sa han halvvaket

-JA NU NU NU!!!

Så hörde han städbilen utanför och flög upp ur sängen och frågade vad klockan var, för han måste flytta bilen. Så förklarade jag situationen och vi gjorde oss i ordning. Fick stanna några gånger på väg mot bilen för att gå ner på knä och andas genom värkar. Samma när vi kom fram, stannade först på parkeringen för att andas och sen utanför dörren till förlossningen.

2014-04-25 38+6 05:10 Inskrivning

Inlägges på förl.avd. 22-årig 1-gravida, 0-para. Inkommer p.g.a. värkar och vattenavgång i graviditetsvecka 38+6. Yttre palpation: huvudläge, fixerad i bäckeningången. Cervix utplånad, modermunnen öppen 7 cm. CTG intagningstest: normal. Flj: fosterljud normala,

Jag kom alltså in och var öppen sju centimeter. Hysterisk, mesig förstföderska my ass. Barnmorskan var hyfsat förvånad och jag minns att jag tyckte hon såg så snäll ut, ville ha henne där under hela förlossningen men det skulle bli skiftbyte, men den andra barnmorskan var helt underbar hon med. Efter en timme inne på förlossningen och övertalningar så går jag med på att prova lustgas, var rädd för att jag skulle må illa av den men så var det inte, den var helt underbar. En timme efter det blir det skiftbyte.

7:50 Förlossningsförlopp

[OS]VU MM retr. Ffd huv strax nedom spinae. Kopplar kontinuerlig CTG yttre, regelb kontr med 2-3 min intervall. Pat andas lustgas med god teknik.

Jag fick ganska mycket rum för att jobba själv, vilket jag tyckte var skönt, men de fanns där direkt om jag behövde. Johan serverade mig saft och vatten och hjälpte mig till toaletten när jag behövde kissa. Vid något tillfälle kunde jag inte kissa, så de fick sätta in en kateter för att tömma blåsan, var lite obehagligt men gjorde inte ont. Vid något tillfälle känner jag hur det börjar trycka på och ber Johan springa och hämta barnmorskan eller sjuksköterskan (minns inte vem) som undersöker mig lite skeptiskt och konstaterar häpet sen att jag är helt öppen och det nu är dags att börja klämma ut bebis.

09:23 Kontraktion

[OS]Krystvärkar, oforcerat, Pat sitter i kortbed, Ffd huv skymtar under värk. CTG pg.

Jag fick under förlossningen sitta på förlossningspall, men de ville inte att jag som förstföderska skulle krysta på den, eftersom man då kan få lite väl mycket hjälp av gravitationen och risken för att spricka ökar. Men skön var den! De frågade ifall jag ville känna på huvudet men jag tänkte bara att nej fy fan. När jag krystade så höll sköterskan varma handdukar mot min mellangård för att mjuka upp vävnaden för att minska risken för bristningar, var otroligt skönt.

09:47 Födelse

[OS]Kön: pojke föds i framstupa kronbjudning, skriker direkt. Förlossning startades: spontant. Förlossning avslutades: Ej instrumentellt

Vi visste inte könet, hade valt att inte göra något ultraljud och det första jag såg när han kom ut var en pung! Min son, vår son. Fick upp honom på bröstet och de respekterade våra önskemål om sen avnavling vid färdigpulserad navelsträng, att jag ville krysta ut moderkakan naturligt om möjligt och att alla icke-livsviktiga tester som vägning, mätning och sånt kunde vänta. Så jag låg där, blodig och klibbig med min lika blodiga och kladdiga lilla son och helt plötsligt var jag inte trött längre, blev så pigg och kunde inte somna på ett bra tag efter det.

10:04 Förlossningsförlopp placenta

[OS] Placenta avg ua, Inspekteras, tillsynes hel. se FV1. Uterus väl kontr, blödning ca 400 ml. Pat önskar om möjligt avstå från Syntocinon, avvaktar.

10:10 Bristning/suturering

[OS] Inspekterar vagina, sprayar med Xylocainspray. Rectal palp ua. Grad 1 bristning i labia bil, sätter ett flertal enstaka bilateralt. Förövrigt ingen bristning. Uterus väl kontr, normal blödning.

12:30 Efterskötning mamma

Bltr 110/80 Total blödning 600 ml (450 + 150) Uterus väl kontr under navelplan. Har kissat. PN. Inga riskfaktorer enligt checklista. Får T Alvedon mot eftervärkar

Barn Barnet sugit med rätt teknik. Har ej kissat. Mekonium har ej avgått. Temp 36.6. Inga riskfaktorer enligt checklista.

13:15 Barn

Barndr kontaktas ang K-vitamin inj som föräldrarna önskar avstå från.

14:13 Patienten flyttas från avd Förlossning DS till avd Hotell-BB 3.

Så 18 timmar efter vattenavgång var min son i världen, sparkade sig ut med sista krystvärkarna och fortsätter sparka på mamma än. När jag precis hade fött ville jag aldrig göra om det, men nu längtar jag tills nästa gång.

Begynnelsen

Jag har startat många bloggar i mitt liv och alla har haft en sak gemensamt, ett kort liv. Vilket kanske inte bådar gott nu, men jag har höga förhoppningar på denna nya start. Mitt problem tidigare har nog varit brist på struktur och en alldeles för diffus inriktning. Så, vem är jag då och vad vill jag med denna blogg?

Jag heter Milla, fyller 23 i oktober, är mamma till en son som föddes den 25e april 2014, gift inför Guds ögon (men icke lagens) med Johan, har en katt som heter Ozzy och jag är vad man skulle kunna kalla för hemmafru.

Jag och Johan träffades hösten 2012 på Tollare Folkhögskola, där vi båda valt kreativt skrivande tillsammans med vår allmänna linje. I november blev vi ett par, i juni 2013 flyttade vi ihop, i augusti blev jag gravid och i april 2014 så föddes vår son, John Evald.

Den här bloggen kommer främst handla om föräldraskap och allt som hör därtill. Eller nära föräldraskap, mitt föräldraskap. Om hur jag gör det, inte som en mall för hur alla borde vara men för att dela med mig om mina erfarenheter och tankar. Förhoppningsvis kan någon som känner sig lika mycket utanför mallen som jag hitta hit och känna värmen av gemenskap.

Så om ni vill läsa om fri amning, anknytning, EC, samsovning, nära föräldraskap, alternativ livsstil och mycket mer så föreslår jag att ni stannar kvar!